Den gyllene fågeln

För länge sedan fanns det en kung som hade en vacker lustträdgård bakom sitt slott, där det stod ett träd som bar gyllene äpplen. När äpplena mognade räknades de, men en morgon saknades ett. Då blev kungen arg och beordrade att det skulle hållas vakt vid trädet varje natt.

Nu hade kungen tre söner och han skickade den äldste att tillbringa hela natten i trädgården. Han vakade till midnatt, men sedan kunde han inte hålla sig vaken längre och på morgonen saknades ännu ett äpple. Den andra sonen vakade följande natt, men det gick inte bättre, för när klockan slog tolv somnade han och på morgonen saknades ännu ett äpple. Nu var det den tredje sonens tur att vakta och han var redo att göra det. Men kungen hade mindre förtroende för honom och trodde att han skulle klara sig ännu sämre än hans bröder, men till slut gick han med på att låta honom försöka. Så den unge mannen lade sig ner under trädet för att vakta och bestämde sig för att inte låta sömnen ta överhanden.

När klockan slog tolv kom något rusande genom luften och han såg i månljuset en fågel flyga mot honom, vars fjädrar glittrade som guld. Fågeln satte sig på trädet och hade redan pickat av ett äpple, när den unge mannen sköt en pil mot den. Fågeln flög iväg, men pilen hade träffat dess fjädrar och en av dess gyllene fjädrar föll till marken. Den unge mannen plockade upp den och tog den nästa morgon till kungen och berättade för honom vad som hade hänt under natten. Kungen sammankallade sitt råd och alla förklarade att en sådan fjäder var mer värd än hela kungariket. "Eftersom fjädern är så värdefull," sa kungen, "är en inte nog för mig; jag måste och ska ha hela fågeln."

Så den äldsta sonen gav sig iväg och lita på sin egen skicklighet trodde han att han snart skulle hitta den gyllene fågeln. När han hade gått en bit såg han en räv sittande vid kanten av en skog och han riktade sitt gevär mot den. Räven ropade, "Skjut inte på mig, så ska jag ge dig ett gott råd. Du är på väg att hitta den gyllene fågeln och ikväll kommer du till en by, där två värdshus står mittemot varandra. Det ena kommer att vara ljust upplyst och det kommer att vara mycket festligheter där inne. Bry dig inte om det, men gå in i det andra, även om det ser mycket ogästvänligt ut för dig."

"Hur kan ett dumt djur ge något rationellt råd?" tänkte kungens son och sköt mot räven, men missade den och han sträckte ut sin svans och sprang snabbt in i skogen. Sedan gick den unge mannen vidare och mot kvällen kom han till byn och där stod de två värdshusen. I det ena sjöng och dansade man, det andra såg ganska tråkigt och eländigt ut.

"Jag skulle vara en idiot," sa han, "om jag skulle gå in i det där dystra stället när det finns något så bra i närheten." Så han gick in på det glada värdshuset och där levde han i lyx, helt glömmande fågeln och sin far och allt gott råd.

När tiden gick och den äldsta sonen aldrig kom hem, gav sig den andra sonen iväg för att söka den gyllene fågeln. Han mötte räven, precis som den äldsta gjorde, och fick bra råd från honom utan att lyssna på det. Och när han kom till de två värdshusen stod hans bror och ropade till honom från fönstret på ett av dem, varifrån det kom ljud av festligheter. Så han kunde inte motstå utan gick in och festade för fullt.

Och sedan, när tiden gick, önskade den yngsta sonen att ge sig iväg och pröva sin lycka, men hans far gick inte med på det.

"Det skulle vara meningslöst," sa han, "han är mycket mindre trolig att hitta fågeln än hans bröder, och om någon olycka skulle hända honom skulle han inte veta hur han skulle hjälpa sig själv. Hans vett är inte det bästa." Men till sist, eftersom det inte var någon ro att få, lät han honom gå.

Vid sidan av skogen satt räven, bad honom att skona hans liv och gav honom bra råd. Den unge mannen var snäll och sa, "Var lugn, lilla räv, jag ska inte skada dig."

"Du ska inte ångra det," svarade räven, "och för att du ska komma dit snabbare, kliv upp och sitt på min svans." Och så fort han hade gjort det började räven springa och iväg gick de över stock och sten så att vinden visslade i deras hår. När de nådde byn steg den unge mannen av och följde rävens råd och gick in i det trista värdshuset utan att tveka och där tillbringade han en lugn natt.

Nästa morgon, när han gick ut på fältet, sa räven, som redan satt där, "Jag ska berätta vidare vad du ska göra. Gå rakt fram tills du kommer till ett slott, framför vilket en stor grupp soldater ligger, men bry dig inte om dem, för de kommer alla att sova och snarka. Gå förbi dem och framåt in i slottet och gå genom alla rum tills du kommer till ett där det hänger en gyllene fågel i en träbur. I närheten kommer en gyllene statsbur att stå tom, men du måste vara försiktig med att inte ta fågeln ur hans fula bur och sätta honom i den fina. Om du gör det kommer du att råka illa ut." När han hade slutat säga detta sträckte räven ut sin svans igen och kungens son satte sig ner på den. Sedan bar det av över stock och sten så att vinden visslade genom deras hår.

Och när kungens son nådde slottet fann han allt som räven hade sagt. Till slut kom han in i rummet där den gyllene fågeln hängde i en träbur, medan en gyllene stod bredvid. De tre gyllene äpplena var också i rummet. Då, då han tyckte det var dumt att låta den vackra fågeln stanna i den fula och fula buren, öppnade han dörren till den, tog tag i den och satte den i den gyllene. I samma ögonblick utstötte fågeln ett genomborrande skrik. Soldaterna vaknade, rusade in, grep kungens son och satte honom i fängelse.

Nästa morgon fördes han inför en domare och eftersom han erkände allt dömdes han till döden. Men kungen sa att han skulle skona hans liv under en förutsättning, att han skulle hämta honom den gyllene hästen vars gång var snabbare än vinden, och att han då också skulle få den gyllene fågeln som belöning.

Så kungens son gav sig av för att hitta den gyllene hästen, men han suckade och var mycket ledsen, för hur skulle det kunna gå till? Och då såg han sin gamla vän räven sitta vid vägkanten.
"Nu, du ser," sa räven, "allt detta har hänt, för att du inte ville lyssna på mig. Men var modig, jag ska hjälpa dig och berätta hur du ska få tag på den gyllene hästen. Du måste gå rakt fram tills du kommer till ett slott där hästen står i sitt stall. Framför stallporten kommer betjänterna att ligga, men de kommer alla att sova och snarka, och du kan gå och lugnt leda ut hästen. Men en sak måste du tänka på - se till att sätta på honom den vanliga sadeln av trä och läder, och inte den gyllene, som kommer att hänga nära; annars kommer det att gå illa med dig."

Sedan sträckte räven ut sin svans och kungens son satte sig på den och iväg gick de över stock och sten tills vinden visslade genom deras hår. Och allt hände precis som räven hade sagt och han kom till stallet där den gyllene hästen stod. Och när han skulle sätta på den vanliga sadeln tänkte han för sig själv, "Ett så vackert djur skulle bli förnedrat om jag inte skulle sätta på honom den goda sadeln, som passar honom så bra." Men så snart hästen kände den gyllene sadeln på sig började han gnägga. Och betjänterna vaknade alla, grep kungens son och kastade honom i fängelse. Nästa morgon överlämnades han till rättvisan och dömdes till döden, men kungen lovade honom sitt liv och lovade också att ge honom den gyllene hästen om han kunde föra dit den vackra prinsessan från det gyllene slottet.

Med ett tungt hjärta gav sig kungens son iväg, men till stor lycka mötte han snart den trogna räven. "Jag borde nu lämna dig åt ditt eget otur," sa räven, "men jag tycker synd om dig och ska än en gång hjälpa dig i din nöd. Din väg går rakt upp till det gyllene slottet. Du kommer att komma dit på kvällen och på natten, när allt är lugnt, går den vackra prinsessan till badet. Och när hon går in i badhuset, gå upp till henne och ge henne en kyss, då kommer hon att följa efter dig och du kan leda henne bort. Men låt henne inte först gå och ta farväl av sina föräldrar, annars kommer det att gå illa för dig." Sedan sträckte räven ut sin svans, kungens son satte sig på den och iväg gick de över stock och sten så att vinden visslade genom deras hår.

Och när han kom till det gyllene slottet var allt som räven hade sagt. Han väntade till midnatt, när alla låg i djup sömn, och sedan när den vackra prinsessan gick till badhuset gick han upp till henne och gav henne en kyss och hon lovade villigt att följa med honom. Men hon bad honom enträget och med tårar att han skulle låta henne först gå och ta farväl av sina föräldrar. Till en början nekade han hennes bön, men när hon grät så mycket mer och föll vid hans fötter gav han till sist med sig.

Och så fort prinsessan nådde sin fars sängkant vaknade han och alla som var i slottet och den unge mannen greps och kastades i fängelse. Nästa morgon sa kungen till honom, "Ditt liv är förverkat, men du ska få nåd om du kan jämna ut det berg som ligger framför mina fönster och över vilket jag inte kan se. Och om detta är gjort inom åtta dagar ska du få min dotter som belöning." Så kungens son satte i gång att arbeta och grävde och skottade utan uppehåll, men när han på sjunde dagen såg hur lite han hade åstadkommit och att allt hans arbete var som ingenting, föll han i stor sorg och gav upp allt hopp.

Men på kvällen den sjunde dagen dök räven upp och sa, "Du förtjänar inte att jag hjälper dig, men gå nu och lägg dig att sova, så ska jag göra arbetet åt dig." Nästa morgon när han vaknade och tittade ut genom fönstret hade berget försvunnit. Den unge mannen skyndade sig full av glädje till kungen och berättade för honom att hans befallning var uppfylld och oavsett om kungen tyckte om det eller inte, var han tvungen att hålla sitt ord och låta sin dotter gå. Så de båda gick iväg tillsammans och det dröjde inte länge innan den trogna räven kom upp till dem.

"Nå, du har fått det bästa först," sa han, "men du måste veta att den gyllene hästen tillhör prinsessan från det gyllene slottet." - "Men hur ska jag få tag på den?" frågade den unge mannen. "Jag ska berätta för dig," svarade räven. "Först, gå till kungen som skickade dig till det gyllene slottet och ta med dig den vackra prinsessan. Då kommer det att bli mycket stort jubel, han kommer gärna att ge dig den gyllene hästen och de kommer att leda ut honom till dig. Kliv sedan upp på honom utan dröjsmål och sträck ut handen till var och en av dem för att ta farväl, och sist av allt till prinsessan, och när du har henne i handen svinga upp henne på hästen bakom dig och iväg! Ingen kommer att kunna hinna ikapp er, för den hästen går snabbare än vinden."

Och så blev allt lyckligt gjort och kungens son förde bort den vackra prinsessan på den gyllene hästen. Räven stannade inte bakom och han sa till den unge mannen, "Nu ska jag hjälpa dig att få den gyllene fågeln. När du närmar dig slottet där fågeln är, låt damen stiga av och jag ska ta hand om henne. Sedan måste du rida den gyllene hästen in i slottsgården, där kommer det att vara stor glädje att se den och de kommer att föra ut till dig den gyllene fågeln. Så fort du har buren i din hand måste du skynda tillbaka till oss och då kan du ta med dig damen." Planen genomfördes framgångsrikt och när den unge mannen kom tillbaka med skatten sa räven, "Nu, vad ska du ge mig för min belöning?" - "Vad skulle du vilja ha?" frågade den unge mannen. "När vi passerar genom skogen önskar jag att du ska döda mig och skära av mitt huvud och mina fötter."

"Det vore ett märkligt tecken på tacksamhet," sa kungens son, "och jag skulle absolut inte kunna göra en sådan sak." Då sa räven, "Om du inte vill göra det, måste jag lämna dig, men innan jag går ska jag ge dig några goda råd. Akta dig för två saker: köp inte galgkött och sitt inte vid någon bäckkant." Med det sprang räven iväg in i skogen.

Den unge mannen tänkte för sig själv, "Det är ett underligt djur, med mest egendomliga idéer. Hur ska någon köpa galgkött? Och jag är säker på att jag inte har någon särskild lust att sitta vid en bäckkant." Så han red vidare med den vackra prinsessan och deras väg ledde dem genom byn där hans två bröder hade stannat. Där hörde de stort uppror och oväsen och när han frågade vad det handlade om, berättade de för honom att tv

Detta avsnitt levereras till dig av Podbean.com.