Döden av den lilla hönan

En gång i tiden gick den lilla hönan med den lilla tuppen till nötkullen, och de kom överens om att den som hittade en kärna av en nöt skulle dela den med den andra. Sedan hittade hönan en stor, stor nöt, men sa ingenting om det, med avsikt att äta kärnan själv. Kärnan var dock så stor att hon inte kunde svälja den, och den fastnade i hennes hals, så att hon blev rädd för att hon skulle kvävas. Då ropade hon, "Tupp, jag ber dig att springa så fort du kan och hämta mig lite vatten, eller jag kommer att kvävas." Den lilla tuppen sprang så fort han kunde till källan och sa, "Bäck, du ska ge mig lite vatten; den lilla hönan ligger på nötkullen, och hon har svalt en stor nöt och håller på att kvävas." Källan svarade, "Först spring till bruden och få henne att ge dig lite rött siden." Den lilla tuppen sprang till bruden och sa, "Brud, du ska ge mig lite rött siden; jag vill ge rött siden till källan, källan ska ge mig lite vatten, jag ska ta vattnet till den lilla hönan som ligger på nötkullen och har svalt en stor nötkärna, och håller på att kvävas med den." Bruden svarade, "Först spring och hämta min lilla krans som hänger på en pil." Så sprang den lilla tuppen till pilen, och drog kransen från grenen och tog den till bruden, och bruden gav honom lite vatten för det. Sedan tog den lilla tuppen vattnet till hönan, men när han kom dit hade hönan kvävts under tiden, och låg där död och orörlig. Då blev tuppen så förtvivlad att han grät högt, och varje djur kom för att sörja den lilla hönan, och sex möss byggde en liten vagn för att bära henne till hennes grav, och när vagnen var klar spände de sig för den, och tuppen körde. På vägen mötte de dock räven, som sa, "Vart är du på väg, lilla tupp?" - "Jag ska begrava min lilla höna." - "Får jag åka med dig?" - "Ja, men sätt dig bak på vagnen, för framme skulle mina små hästar inte kunna dra dig." Då satte sig räven bak, och efter det gjorde vargen, björnen, hjorten, lejonet, och alla skogens djur detsamma. Sedan fortsatte processionen, och de nådde bäcken. "Hur ska vi komma över?" sa den lilla tuppen. Ett strå låg vid bäcken, och det sa, "Jag ska lägga mig över, och ni ska köra över mig." Men när de sex mössen kom till bron, gled strået och föll i vattnet, och de sex mössen föll alla i och drunknade. Då var de återigen i svårigheter, och en kolbit kom och sa, "Jag är tillräckligt stor, jag ska lägga mig över och ni ska köra över mig." Så kolbiten lade sig också över vattnet, men olyckligtvis rörde den vid det, varefter kolbiten väste, slocknade och dog. När en sten såg det, tyckte den synd om den lilla tuppen, ville hjälpa honom, och lade sig över vattnet. Sedan drog tuppen vagnen själv, men när han fick den över och nådde den andra stranden med den döda hönan, och skulle dra över de andra som satt bakom också, var de för många, vagnen rullade tillbaka, och de alla föll i vattnet tillsammans, och drunknade. Då blev den lilla tuppen ensam kvar med den döda hönan, och grävde en grav för henne och lade henne i den, och gjorde en kulle ovanpå den, på vilken han satte sig ner och sörjde tills han också dog, och då var alla döda.

Detta avsnitt levereras till dig av Podbean.com.