Simeliberg

Det var en gång två bröder, den ena rik, den andra fattig. Den rika gav dock ingenting till den fattiga, som försörjde sig genom att handla med korn. Ofta gick det så dåligt att han inte hade bröd till sin fru och barn. En gång när han sköt en kärra genom skogen såg han, på ena sidan av sig, ett stort, kalt, naket berg och eftersom han aldrig sett det förut stannade han och stirrade på det med förvåning.
Medan han stod där såg han tolv stora, vilda män komma mot honom, och eftersom han trodde att de var rövare sköt han sin kärra in i snåret, klättrade upp i ett träd och väntade för att se vad som skulle hända. De tolv männen gick dock till berget och ropade: "Semsi berg, Semsi berg, öppna dig," och genast öppnade det kala berget sig på mitten och de tolv gick in i det, och så snart de var inne stängde det sig. Efter en kort stund öppnade det sig dock igen, och männen kom ut bärandes på tunga säckar på sina axlar, och när de alla åter var ute i dagsljuset sa de: "Semsi berg, Semsi berg, stäng dig;" då stängde berget sig och det fanns inte längre någon ingång att se till det, och de tolv gick iväg.

När de var helt ur sikte kom den fattiga mannen ner från trädet, och var nyfiken på vad som egentligen var gömt i berget. Så han gick upp till det och sa: "Semsi berg, Semsi berg, öppna dig," och berget öppnade sig för honom också. Sedan gick han in och hela berget var en grotta full av silver och guld, och bakom låg stora högar av pärlor och glittrande juveler, upphöjda som korn. Den fattiga mannen visste knappt vad han skulle göra, och om han fick ta några av dessa skatter åt sig själv eller inte; men till slut fyllde han fickorna med guld, men han lämnade pärlorna och ädelstenarna där de var. När han kom ut igen sa han också: "Semsi berg, Semsi berg, stäng dig;" och berget stängde sig, och han gick hem med sin kärra.

Och nu hade han inte mer att oroa sig för, men kunde köpa bröd till sin fru och barn med sitt guld, och vin därtill. Han levde glatt och rättskaffens, gav hjälp till de fattiga och gjorde gott mot alla. När dock pengarna tog slut gick han till sin bror, lånade en måttstock som rymde en bushel, och hämtade mer, men rörde inte vid något av de mest värdefulla sakerna. När han för tredje gången ville hämta något, lånade han återigen måttstocken av sin bror. Den rika mannen hade dock länge varit avundsjuk på sin brors ägodelar och det sätt han levde på, och kunde inte förstå var rikedomarna kom ifrån, och vad hans bror ville med måttstocken. Då tänkte han ut en listig plan och täckte botten på måttstocken med tjära, och när han fick tillbaka måttstocken satt det en peng i den. Han gick genast till sin bror och frågade honom: "Vad har du mätt i bushelmåttet?" - "Korn och korn," sa den andre. Då visade han honom pengen och hotade att om han inte berättade sanningen skulle han anklaga honom inför en domstol. Den fattige mannen berättade då allt, precis som det hade hänt. Den rika mannen beordrade dock att hans vagn skulle göras redo, och körde iväg, fast besluten att använda möjligheten bättre än hans bror hade gjort, och att ta med sig helt andra skatter.

När han kom till berget ropade han: "Semsi berg, Semsi berg, öppna dig." Berget öppnade sig, och han gick in i det. Där låg skatterna framför honom, och länge visste han inte vilka han skulle ta först. Till slut lastade han sig själv med så många ädelstenar som han kunde bära. Han ville bära sitt lass utomhus, men eftersom hans hjärta och själ var helt uppfyllda av skatterna, hade han glömt namnet på berget, och ropade: "Simeli berg, Simeli berg, öppna dig." Det var dock inte det rätta namnet, och berget rörde sig aldrig, men förblev stängt. Då blev han rädd, men ju längre han tänkte på det desto mer förvirrade hans tankar sig, och hans skatter var inte längre till någon nytta för honom. På kvällen öppnade berget sig, och de tolv rövarna kom in, och när de såg honom skrattade de och ropade: "Fågel, har vi äntligen fångat dig! Trodde du att vi aldrig hade märkt att du hade varit här inne två gånger? Vi kunde inte fånga dig då; den här tredje gången ska du inte komma ut igen!" Då skrek han: "Det var inte jag, det var min bror," men oavsett hur mycket han bad om sitt liv och sa vad han ville, skar de av hans huvud.

Detta avsnitt levereras till dig av Podbean.com.