Thursday Sep 26, 2024
Stugan i skogen
En fattig vedhuggare bodde med sin fru och tre döttrar i en liten hydda vid kanten av en ensam skog. En morgon när han skulle gå till sitt arbete, sa han till sin fru, "Låt min middag bli förd in i skogen till mig av min äldsta dotter, annars kommer jag aldrig att få mitt arbete gjort, och för att hon inte ska gå vilse," tillade han, "ska jag ta en säck hirs med mig och strö fröna på stigen." När solen därför var precis över skogens mitt, begav sig flickan iväg med en skål soppa, men sparvarna, lärkorna och finkarna, koltrastarna och siskinerna hade plockat upp hirsen långt innan, och flickan kunde inte hitta stigen. Hon litade då på slumpen och fortsatte, tills solen sjönk och natten började falla. Träden prasslade i mörkret, ugglorna hoade, och hon började bli rädd. Sedan skymtade hon ett ljus på avstånd som skimrade mellan träden. "Där borde det finnas några människor som kan ta emot mig för natten," tänkte hon, och gick mot ljuset. Det dröjde inte länge förrän hon kom till ett hus vars fönster alla var upplysta. Hon knackade, och en rå röst inifrån ropade, "Kom in." Flickan gick in i den mörka entrén, och knackade på dörren till rummet. "Kom bara in," ropade rösten, och när hon öppnade dörren, satt en gammal gråhårig man vid bordet, med ansiktet stött av båda händerna, och hans vita skägg föll över bordet nästan ända ner till marken. Vid spisen låg tre djur, en höna, en tupp och en brokig ko. Flickan berättade sin historia för den gamla mannen, och bad om husrum för natten. Mannen sa,
"Vackra lilla höna,
Vackra lilla tupp,
Och vackra brokiga ko,
Vad säger ni till det?"
"Duks," svarade djuren, och det måste ha betytt, "Vi går med på det," för den gamle mannen sa, "Här ska du få husrum och mat, gå till elden och laga vår kvällsmat." Flickan hittade i köket överflöd av allting, och lagade en god måltid, men tänkte inte alls på djuren. Hon bar de fulla faten till bordet, satte sig vid den gråhåriga mannen, åt och stillade sin hunger. När hon hade fått nog, sa hon, "Men nu är jag trött, var finns det en säng där jag kan ligga ner och sova?" Djuren svarade,
"Du har ätit med honom,
Du har druckit med honom,
Du har inte tänkt på oss,
Så ta reda på själv var du kan tillbringa natten."
Då sa den gamle mannen, "Gå bara upp, där finns ett rum med två sängar, skaka dem och lägg på vita lakan, och sedan kommer jag också och lägger mig för att sova." Flickan gick upp, och när hon hade skakat sängarna och lagt rena lakan på dem, lade hon sig i en av dem utan att vänta längre på den gamle mannen. Efter en stund kom dock den gråhårige mannen, tog sitt ljus, tittade på flickan och skakade på huvudet. När han såg att hon hade somnat djupt, öppnade han en fallucka, och lät henne ner i källaren.
Senare på natten kom vedhuggaren hem, och klagade på sin fru för att hon hade låtit honom svälta hela dagen. "Det är inte mitt fel," svarade hon, "flickan gick ut med din middag, och måste ha gått vilse, men hon kommer säkert tillbaka imorgon." Vedhuggaren steg dock upp före gryningen för att gå in i skogen, och bad att den andra dottern skulle ta med honom hans middag den dagen. "Jag ska ta en säck med linser," sa han; "fröna är större än hirs, flickan kommer att se dem bättre, och kan inte gå vilse." Vid middagstid tog därför flickan ut maten, men linserna hade försvunnit. Skogens fåglar hade plockat upp dem som de hade gjort dagen innan, och hade inte lämnat några kvar. Flickan irrade omkring i skogen till natten, och då kom även hon till den gamle mannens hus, blev tillsagd att gå in, och bad om mat och en säng. Mannen med det vita skägget frågade återigen djuren,
"Vackra lilla höna,
Vackra lilla tupp,
Och vackra brokiga ko,
Vad säger ni till det?"
Djuren svarade återigen "Duks," och allt hände precis som det hade hänt dagen innan. Flickan lagade en god måltid, åt och drack med den gamle mannen, och brydde sig inte om djuren, och när hon frågade om sin säng svarade de,
Du har inte tänkt på oss,
Ta reda på själv var du kan tillbringa natten."
När hon sov kom den gamle mannen, tittade på henne, skakade på huvudet och lät henne ner i källaren.
På den tredje morgonen sa vedhuggaren till sin fru, "Skicka vår yngsta dotter ut med min middag idag, hon har alltid varit snäll och lydig, och kommer att hålla sig på rätt väg, och inte springa omkring efter varje vild humla, som hennes systrar gjorde." Modern ville inte göra det, och sa, "Ska jag förlora mitt kära barn också?"
Vackra lilla tupp,
Och vackra brokiga ko,
Vad säger ni till det?"
"Duks," sa de. Då gick flickan till spisen där djuren låg, och klappade tuppen och hönan, och strök dem över deras släta fjädrar med sin hand, och klappade den brokiga kon mellan hornen, och när hon, på den gamle mannens befallning, hade gjort i ordning en god soppa, och skålen stod på bordet, sa hon, "Ska jag äta så mycket jag vill, och de goda djuren ska inte få något? Utanför finns det mat i överflöd, jag ska ta hand om dem först." Så gick hon och hämtade lite korn och kokade det till tuppen och hönan, och en hel armfull söt doftande hö till kon. "Jag hoppas att ni gillar det, kära djur," sa hon, "och ni ska få en uppfriskande klunk om ni är törstiga." Sedan hämtade hon in en hink vatten, och tuppen och hönan hoppade upp på kanten och doppade sina näbbar i det, och höll sedan upp sina huvuden som fåglar gör när de dricker, och den brokiga kon tog också en rejäl klunk. När djuren var mätta, satte sig flickan vid bordet hos den gamle mannen, och åt vad han hade kvar. Det dröjde inte länge innan tuppen och hönan började sticka sina huvuden under sina vingar, och kon började också att blinka. Då sa flickan, "Borde vi inte gå och lägga oss?"
"Vackra lilla höna,
Vackra lilla tupp,
Och vackra brokiga ko,
Vad säger ni till det?"
Djuren svarade "Duks,"
"Du har ätit med oss,
Du har druckit med oss,
Du har varit snäll mot oss alla,
Vi önskar dig god natt."
Då gick flickan upp, skakade dunbäddarna, och lade rena lakan på dem, och när hon hade gjort det kom den gamle mannen och la sig på en av sängarna, och hans vita skägg nådde ner till hans fötter. Flickan la sig på den andra, sa sina böner, och somnade.
Hon sov lugnt till midnatt, och då blev det ett sådant oväsen i huset att hon vaknade. Det lät som om det knakade och sprakade i varje hörn, och dörrarna sprang upp och slog mot väggarna. Balkarna knarrade som om de var på väg att slitas ur sina fogar, det verkade som om trappan höll på att falla ner, och till slut var det ett brak som om hela taket hade rasat in. Men eftersom allt blev tyst igen, och flickan inte hade kommit till skada, låg hon lugnt kvar där hon låg, och somnade om. Men när hon vaknade på morgonen i solens strålande ljus, vad fick då hennes ögon se? Hon låg i en stor sal, och allt omkring henne sken av kunglig prakt; på väggarna växte gyllene blommor på en grön sidenbotten, sängen var av elfenben, och baldakinen av rött sammet, och på en stol bredvid låg ett par skor broderade med pärlor. Flickan trodde att hon drömde, men tre rikt klädda tjänare kom in och frågade vilka order hon ville ge? "Om ni vill gå," svarade hon, "ska jag stiga upp genast och göra i ordning lite soppa åt den gamle mannen, och sedan ska jag mata den vackra lilla hönan, och tuppen, och den vackra brokiga kon." Hon trodde att den gamle mannen redan var uppe, och tittade på hans säng; han låg dock inte där, utan en främling. Och medan hon tittade på honom, och insåg att han var ung och stilig, vaknade han, satte sig upp i sängen, och sa, "Jag är en kungason, och blev förtrollad av en elak häxa, och tvingades att leva i denna skog, som en gammal gråhårig man; ingen fick vara med mig utom mina tre tjänare i form av en tupp, en höna och en brokig ko. Förbannelsen skulle inte brytas förrän en flicka kom till oss vars hjärta var så gott att hon visade sig vara full av kärlek, inte bara mot människor, men också mot djur - och det har du gjort, och av dig blev vi befriade vid midnatt, och den gamla hyddan i skogen förvandlades åter till mitt kungliga palats." Och när de hade stigit upp, beordrade kungens son de tre tjänarna att ge sig av och hämta flickans far och mor till bröllopsfesten. "Men var är mina två systrar?" frågade flickan. "Jag har låst in dem i källaren, och imorgon ska de föras ut i skogen, och leva som tjänare åt en kolare, tills de har blivit snällare, och inte låter stackars djur lida av hunger."
Detta avsnitt levereras till dig av Podbean.com.