Tjuven och hans mästare

Hans önskade att hans son skulle lära sig ett yrke, så han gick in i kyrkan och bad till vår Herre Gud för att veta vilket som skulle vara mest fördelaktigt för honom. Då kom kyrkoherden bakom altaret och sa, "Tjuveri, tjuveri." På detta går Hans tillbaka till sin son och berättar för honom att han ska lära sig stjäla, och att Herren Gud hade sagt det. Så han går med sin son för att söka en man som är bekant med tjuveri. De går länge och kommer in i en stor skog, där står ett litet hus med en gammal kvinna i det. Hans frågar, "Känner du till en man som är bekant med tjuveri?" - "Du kan lära dig det här mycket bra," säger kvinnan, "min son är en mästare på det." Så han talar med sonen och frågar om han verkligen känner till tjuveri väl? Mästertjuven säger, "Jag ska lära honom bra. Kom tillbaka när ett år är över, och om du då känner igen din son, kommer jag inte att ta någon betalning alls för att lära honom; men om du inte känner igen honom, måste du ge mig två hundra daler."
Fadern går hem igen, och sonen lär sig trolldom och tjuveri, grundligt. När året är ute är fadern full av oro för att veta hur han ska lyckas känna igen sin son. När han går omkring i sin oro, möter han en liten dvärg som säger, "Man, vad är det med dig, att du alltid är i sådan oro?" "Åh," säger Hans, "för ett år sedan placerade jag min son hos en mästertjuv som sa till mig att jag skulle komma tillbaka när året var slut, och att om jag då inte kände igen min son när jag såg honom, skulle jag betala två hundra daler; men om jag kände igen honom skulle jag inte betala något, och nu är jag rädd för att inte känna igen honom och jag vet inte var jag ska få pengarna." Då berättar dvärgen för honom att ta med en liten korg med bröd, och att stå under skorstenen. "Där på tvärslået finns en korg, ur vilken en liten fågel tittar ut, och det är din son." Hans går dit och kastar en liten korg full med svart bröd framför korgen med fågeln i, och den lilla fågeln kommer ut och tittar upp. "Hej, min son, är du här?" säger fadern, och sonen är glad att se sin far, men mästertjuven säger, "Djävulen måste ha tipsat dig, eller hur kunde du ha känt igen din son?" - "Far, låt oss gå," sa ungdomen. Då ger fadern och sonen sig av hemåt. På vägen kommer en vagn körandes förbi. Då säger sonen till sin far, "Jag ska förvandla mig till en stor gråhund, och då kan du tjäna mycket pengar på mig." Då ropar gentlemannen från vagnen, "Min man, vill du sälja din hund?" - "Ja," säger fadern. "Hur mycket vill du ha för den?" - "Trettio daler." - "Åh, man, det är mycket, men eftersom det är en så fin hund ska jag ha den." Gentlemannen tar den med sig in i vagnen, men när de har kört lite längre hoppar hunden ut ur vagnen genom fönstret och går tillbaka till sin far, och är inte längre en gråhund. De går hem tillsammans. Nästa dag är det marknad i grannstaden, så ungdomen säger till sin far, "Jag ska nu förvandla mig till en vacker häst, och du kan sälja mig; men när du har sålt mig, måste du ta av mig tränset, annars kan jag inte bli en människa igen." Då går fadern med hästen till marknaden, och mästertjuven kommer och köper hästen för hundra daler, men fadern glömmer och tar inte av tränset. Så mannen går hem med hästen och ställer den i stallet. När pigan korsar tröskeln, säger hästen, "Ta av mig tränset, ta av mig tränset." Då stannar pigan upp och säger, "Vad, kan du tala?" Så hon går och tar av tränset, och hästen blir en sparv och flyger ut genom dörren, och trollkarlen blir också en sparv och flyger efter honom. Sedan kommer de samman och kastar lott, men mästaren förlorar och tar sig till vattnet och blir en fisk. Då blir ungdomen också en fisk, och de kastar lott igen, och mästaren förlorar. Så mästaren förvandlar sig till en tupp, och ungdomen blir en räv, och biter av mästarens huvud, och han dör och har varit död till denna dag.

Detta avsnitt levereras till dig av Podbean.com.