Ugglan

För två eller tre hundra år sedan, när människor var långt ifrån så listiga och sluga som de är idag, inträffade en extraordinär händelse i en liten stad. Av någon anledning hade en av de stora ugglorna, kallad hornugglor, kommit från de närliggande skogarna till en av stadsbornas lada på natten, och när dagen grydde vågade den inte våga sig ut igen från sitt gömställe, av rädsla för de andra fåglarna, som höjde ett fruktansvärt skrik varje gång hon visade sig. På morgonen när tjänaren gick in i ladan för att hämta lite halm, blev han så väldigt skrämd vid synen av ugglan som satt där i ett hörn, att han sprang iväg och meddelade sin herre att ett monster, vars like han aldrig hade sett i sitt liv, och som kunde sluka en man utan minsta svårighet, satt i ladan och rullade med ögonen i huvudet. "Jag känner dig redan", sa herren, "du har mod nog att jaga en koltrast omkring på fälten, men när du ser en död höna ligga, måste du ha en pinne innan du går nära den. Jag måste gå och se själv vad det är för ett monster", tillade herren, och gick mycket modigt in i spannmålsboden och tittade runt sig. När han emellertid såg det främmande grimmiga varelsen med egna ögon, var han inte mindre skrämd än tjänaren hade varit. Med två språng sprang han ut, sprang till sina grannar och bad dem bönfallande att hjälpa honom mot ett okänt och farligt djur, annars kunde hela staden vara i fara om det skulle bryta sig lös ur ladan, där det var instängt. Ett stort oväsen och tumult uppstod på alla gator, stadsborna kom beväpnade med spjut, högafflar, liar och yxor, som om de skulle gå ut mot en fiende; slutligen dök senatorerna upp med borgmästaren i spetsen. När de hade ställt upp sig på torget, marscherade de till ladan och omringade den från alla håll. Därpå trädde en av de mest modiga av dem fram och gick in med sitt spjut sänkt, men kom genast springande ut igen med ett skrik och blek som döden, och kunde inte yttra ett enda ord. Ändå vågade två andra sig in, men de klarade sig inte bättre. Till slut trädde en fram; en stor stark man som var berömd för sina krigiska dåd, och sa, "Ni kommer inte att skrämma bort monstret genom att bara titta på det; vi måste mena allvar här, men jag ser att ni alla har blivit till kvinnor, och ingen av er vågar möta djuret." Han beordrade dem att ge honom någon rustning, hade ett svärd och spjut framför sig, och beväpnade sig själv. Alla hyllade hans mod, även om många fruktade för hans liv. De två ladudörrarna öppnades, och de såg ugglan, som under tiden hade satt sig på mitten av en stor korsbalk. Han lät hämta en stege, och när han reste den och gjorde sig redo att klättra upp, ropade alla till honom att han skulle bära sig modigt och rekommenderade honom till Sankt Göran, som dödade draken. När han precis hade kommit till toppen, och ugglan insåg att han hade planer på henne, och också blev förvirrad av folkmassan och skriket, och inte visste hur hon skulle fly, rullade hon med ögonen, rufsade upp sina fjädrar, slog med vingarna, knäppte med näbben, och skrek, "Tuwhit, tuwhoo," med en hård röst. "Slå till! Slå till!" skrek folkmassan utanför till den tappre hjälten. "Den som stod där jag står," svarade han, "skulle inte skrika, slå till!" Han satte visserligen foten ett steg högre upp på stegen, men sedan började han darra, och halvt avsvimmad, gick han tillbaka igen.
Nu fanns det ingen kvar som vågade utsätta sig för en sådan fara. "Monstret," sa de, "har förgiftat och dödligt sårat den starkaste mannen bland oss, genom att snappa åt honom och bara andas på honom! Ska vi också riskera våra liv?" De rådgjorde om vad de skulle göra för att förhindra att hela staden förstördes. Under lång tid tycktes allt vara till ingen nytta, men till slut fann borgmästaren en utväg. "Min åsikt," sa han, "är att vi borde, ur den gemensamma kassan, betala för denna lada, och allt spannmål, halm, eller hö den innehåller, och på så sätt skadeslösa ägaren, och sedan bränna ner hela byggnaden, och det fruktansvärda odjuret med den. På så sätt kommer ingen att behöva riskera sitt liv. Detta är ingen tid att tänka på utgifter, och snålhet skulle vara illa placerad." Alla höll med honom. Så de satte eld på ladan i alla fyra hörnen, och med den brändes ugglan eländigt upp. Den som inte vill tro det, kan gå dit och fråga själv.

Detta avsnitt levereras till dig av Podbean.com.